Pingstpredikan I:5

Vad verkar godhetens Ande inom oss för att få oss att göra det goda? Han påminner, sätter igång och undervisar oss. Ja, han erinrar minnet, undervisar förståndet och sätter viljan i rörelse - tre själsförmögenheter som utgör vår själ. Han erinrar minnet om det goda i form av heliga tankar, och fördriver så vår tröghet och lättja. Varje gång som du i ditt hjärta känner en maning att göra gott, ge Gud äran och vörda den Helige Ande. Det är hans röst som ljuder i dina öron och han som talar om vad som är rätt. I Evangeliet kan du läsa om Anden: Han skall påminna er om allt som jag har sagt er (Joh 14:26).

Pingstpredikan I:4

Vad tjänar det till att ångra en missgärning om man inte ber om förlåtelse? Även detta är något som Anden gör. Han ingjuter i din ande ett milt hopp varigenom du tillitsfullt ber utan att tvivla (Jak 1:6). Vill du att jag skall visa dig att även detta är den Helige Andes verk? Så länge han är avlägsen märker du ingenting av denna förtröstan i din ande. Det är i honom som vi ropar: Abba! Fader! (Rom 8:15) och det är han som för de heligas talan med rop utan ord (Rom 8:26). Det är vad han verkar i vårt hjärta.
Men vad gör han i Faderns hjärta? Detsamma som i vårt. Han är vår förespråkare och förlåter på samma sätt våra synder i Fadern och med Fadern (jfr Kol 2:13). I vårt hjärta är för han vår talan inför Fadern (1 Joh 2:1)och är vår Herre i Faderns hjärta. Han ger oss det som vi ber om och nåden att be. Liksom han lyfter upp oss genom from tillit, böjer sig Gud ner till oss av godhetsfull barmhärtighet (pia fiducia - pia misericordia). För att vara säker på att det är den hellige Ande som förlåter synder, lyssna till det ord som lärjungarna en gång fick höra: Tag emot den Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22). Det är vad Anden gör för att hålla oss fjärran från synd.

Pingstpredikan I:3

Vi har fått budet att sky det onda och göra det goda (Ps 37:27) och du kan i följande två fall se hur Anden stöder oss i vår svaghet (Rom 8:26). Nådegåvorna är olika, men Anden densamme (1 Kor 12:4). För att få oss att sky det onda verkar han ånger, bön och förlåtelse i oss. Det första steget på vår väg tillbaka till Gud är bot, vilket inte är ett resultat av vår ande utan av Guds Ande. Detta lär oss förnuftet (vår andliga erfarenhet) och bekräftas av auktoriteten (Skriften). Betvivlar någon som fryser och värmer sig vid elden att värmen kommer från elden? På samma sätt skall en människa som är nedkyld av ondska och sedan värmer sig vid botens låga inte betvivla att en annan Ande har kommit för att anklaga och döma hennes egen. Om detta kan du läsa i Evangeliet, där det talas om att de som tror på Kristus skall få Anden (Joh 7:39) Det står att han skall visa världen vad synd är (Joh 16:8).

Pingstpredikan I:2

Det första som den osynlige Helige Ande gjorde, var att genom synliga tecken tillkännage sin ankomst, vilket var nödvändigt. Ju andligare dessa tecken är i dag, desto mer adekvata och värdiga är de den helige Ande. Då kom han över lärjungarna i form av tungor av eld (Apg 2:3) för att de med dem skulle förkunna ord och lag av eld. Ingen må klaga över att Anden inte uppenbarar sig på samma sätt i dag: Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta (1 Kor 12:7). Det är emellertid nödvändigt att säga, att detta skedde mer med tanke på oss än på lärjungarna. Varför behövde de behärska världens alla språk, om inte för att omvända hela världen?
Den Helige Ande uppenbarade sig för dem på ett annat sätt som mer angick dem, och detta gör han ännu i dag i oss. Det är tydligt att de blev rustade med kraft från höjden (Luk 24:49). De hade varit andligt missmodiga, men blev modiga. Det var inte längre fråga om att fly och gömma sig av rädsla för judarna (Joh 20:19). Tillförsikten i deras förkunnelse var nu större än den rädsla som tidigare hade fått dem att gömma sig. Denna förändring måste tillskrivas den Högstes högra sida (jfr Ps 77:11), förkunnade apostlarnas ledare som nyligen hade bävat vid en tjänsteflickas ord (Matt 26:69 f), men som sedan var modig när han blev slagen av folkets ledare. Skriften säger: Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Jesu namns skull (Apg 5:41), medan de tidigare hade övergivit Jesus och flytt (jfr Matt 26:56) när denne fördes inför Rådet. Vem kan betvivla att det var den starke Anden (Apg 2:2) som ingrep och som upplyste dem med sin osynliga kraft? Det som den Helige Ande nu verkar i oss (Gal 3:5) vittnar på samma sätt om honom.

Pingstpredikan I:1

Hur den Helige Ande utför tre verk i oss

Bröder, vi firar i dag den helige Andes högtid som fyller oss med obegränsad glädje och som är väl värd vår andliga hängivenhet. Ty den helige Ande är i Gud det mest ömsinta. Ja, han är Guds godhet och själv Gud. Firar vi helgonens högtidsdagar, har vi än större anledning att fira Honom som gör dem heliga? Ja, om vi firar de heliga, hur mycket större anledning har vi inte att fira honom som är upphov till deras helighet?
I dag är det den helige Andes högtid. Han som är osynlig gjorde sig synlig, liksom Sonen var osynlig i sig men gjorde sig synlig i sin mänsklighet. Tidigare hade vi fått veta något om Fadern och Sonen, och i dag uppenbarar den Helige Ande något av sig själv, ty fullkomlig kunskap om Trefaldigheten är evigt liv (jfr Joh 17:3). För närvarande är vår kunskap begränsad (1 kor 13:9), resten tror vi och kan inte förstå.
Om Fadern vet jag att han är skaparen, ty skapelsen utropar: Han har gjort oss och vi är hans (Ps 100:3). Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga (Rom 1:20). Men det överskrider vida min förmåga att förstå Guds evighet och oföränderlighet: Han bor i ett ljus som ingen kan nalkas (1 Tim 6:16).
Om Sonen vet jag genom hans nåd någonting som är viktigt, nämligen att han blev människa. Vem kan förtälja om hans avlelse (Jes 53:8 Vulg)? Vem kan förstå att någon som föds är likadan som den som föder?
Om den Helige Ande vet jag inte hur han utgår av Fadern och Sonen. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd (Ps 139:6). Men någonting om honom vet jag, nämligen hans inspiration. Det finns två realiteter att betänka: varifrån han utgår och vart han går. Den rörelse varigenom han utgår från Fadern och Sonen är dold i mörker (jfr Ps 18:12, men den rörelse varigenom han går till människan har i dag börjat bli känd och är redan uppenbar för de troende.

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:6 forts

Adams barn är verkligen dåraktiga och falska! De har svårt att stiga upp och lätt att stiga ner. Med en lätt fot stiger de upp, men har svårare att stiga ner. De är alltid öppna för hedersbetygelser och benägna att göra kyrklig karriär på ett sätt som får till och med änglarna att frukta. Men det finns inte så många, Herre Jesus, som vill följa dig efter, eller i varje fall släpa sig fram efter dig och ledas på den väg dina bud visar (Ps 119:32).
En del låter sig dragas med och kan säga: Tag mig med (Höga v 1:4). Andra låter sig ledas och kan säga: Konungen har fört mig, till sitt rum (Höga v 1:4). Och andra har likt aposteln blivit uppryckta till den tredje himlen (2 Kor 12:2). Saliga är de förstnämnda, ty de skall i tålamod äga sin själ (Luk 21:19). Lyckligare är de som följer, ty de bekänner sig frivilligt till Herren. Lyckligast är emellertid de sistnämnda, ty deras beslutsförmåga är liksom begraven i Guds djupa barmhärtighet och de förs av en andlig lidelse till härlighetens rikedomar, utan att veta om det sker med eller utan kroppen. Det enda som de säkert vet är att de blivit bortryckta.
Lycklig är den som följer dig, Herre Jesus, överallt och inte den flyende ande som omgående ville stiga upp, men som genast såg sig slagen av Guds hand. Men vi, ditt folk, fåren i din hjord (Ps 79:13) vill följa dig med din hjälp till dig, ty du är vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). Vägen genom ditt exempel, sanningen i dina löften och livet i den belöning du ger. Du har det eviga livets ord (Joh 6:68). Vi tror och bekänner att du är Messias, den levande Gudens Son (Matt 16:16), Gud, över allting, välsignad i evighet (Rom 9:5).

ÅTERSTÅR III-VI AV PREDIKNINGARNA PÅ KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG

Predikan på Kristi himmelsfärdsdag II:6

Bröder, håll fast vid den ordensregel som ni har valt för att genom ödmjukhet stiga upp till härlighetens höjd. Det är den enda vägen som finns. Den som väljer att gå en annan faller i stället för att stiga, då endast ödmjukhet leder uppåt och till livet (Matt 7:14). Tänk på Kristus! På grund av sin gudomliga natur kunde han varken växa eller stiga upp till, ty förutom Gud fanns det ingenting. Genom att stiga ner fann han ett sätt att växa, ja genom att bli människa, lida och dö för att vi inte skulle dö för evigt. Därför upphöjde Gud honom, ty han uppstod, uppsteg till himlen och tog plats vid Guds högra sida. (Fil 2:9). Gå du och gör som han (Luk 10:37)! Du kan nämligen inte stiga upp utan att först stiga ner (jfr Ef 4:9). Det är fastställt av den eviga lagen: Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd (Luk 14:11).

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:5

Nu är han upptagen till Faderns högra sida och tänker på oss i Guds närvaro. Ja, han sitter på Faderns högra sida (Ps 110:1) och håller barmhärtighet i sin högra hand och dom i sin vänstra. Hans barmhärtighet är oändlig liksom hans rättvisa. Orörlig har han vatten i den högra handen och eld i den vänstra. Så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom (Ps 103:11), för att de skall vara medvetna om att hans medlidande är större än avståndet mellan himmel och jord. Ty Guds plan med dem står fast (jfr Rom 9:11). Från evighet till evighet varar Herrens nåd mot dem som fruktar honom (Ps 103:17). Från evighet på grund av förutbestämmelse och till evighet på grund av gudomliggörande.
Detsamma gäller de fördömda. Herren är fruktansvärd mot människors barn, så att hans eviga domslut står fast för alla, både för dem som blir räddade och för dem som går förlorade (jfr 2 Kor 2:15). Vem vet om alla som jag ser här framför mig har fått sina namn upptecknade i himlen och införda i förutbestämmelsens bok (Luk 10:20)? Er ödmjukhet och livsföring är för mig ett tecken på att ni är utvalda och rättfärdiga. Men anar ni hur stor glädje jag skulle känna i mitt inre, om det vore mig givet att veta att era namn är inskrivna i livets bok? Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte (Pred 9:1).

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:4

Vad angår mig dessa högtider? Herre Jesus, vem tröstar mig, jag som inte såg dig på korset, blodig av såren och dödsblek? Nej, jag delade inte den korsfästes lidande och tog inte hand om honom när han var död för att åtminstone fukta hans sår med mina tårar som balsam. Varför lämnade du mig utan ens en hälsning när du, härlighetens konung, återvände till himmelens höjd i din praktfulla dräkt (Jes 63:1)?
Min själ skulle sannolikt ha avvisat all tröst (Ps 77:3) om inte änglarna hade kommit till mig med de jublande orden: Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen (Apg 1:11). Ja, de sade: komma tillbaka just så.
Han skall komma tillbaka för att ta oss med i denna unika och universella procession när han kommer ned för att döma levande och döda (2 Tim 4:1) med änglarna i täten och åtföljd av alla människor. Utan tvekan kommer han, men inte som första gången, utan så som han uppsteg till himmelen. Första gången kom han i ödmjukhet för att frälsa oss, han återkommer i härlighet för att uppväcka denna kropp och göra den lik sin förhärligade (Fil 3:21) och fyller detta lilla svaga kärl med obegränsat stor ära (1 Kor 12:23).
Vi kommer att få se honom som tidigare var dold i mänsklig svaghet i hans makt och härlighet (Luk 21:27). Även jag kommer att få skåda honom, men inte ännu. Ja, jag kommer att få skåda honom men på avstånd, ty hans andra förhärligande kommer att överträffa hans första genom glans och överväldigande härlighet (jfr 2 Kor3.10).

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:3

Bröder, vilken smärta och fruktan tror ni grep lärjungarna, när de såg honom skilja sig från dem och stiga upp i höjden? Utan stege eller rep. Omgiven av en änglaskara som inte behövde hjälpa honom for han upp till himlen i sin fulländade makt. Så fullbordades det som han hade sagt dem: Där jag är, dit kan ni inte komma (Joh 7:34). De skulle ha följt honom mangrant varthelst han hade gått på jorden. Med risk för att drunkna tillsammans med honom skulle de även ha kastat sig i havet, vilket Petrus hade gjort en dag (Matt 14:29). Men nu kunde de inte följa honom (Joh 13:36), ty den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar (Vish 9:15).
Det var mycket bedrövade över att se honom försvinna ur sikte, för vilken de hade lämnat allt (Matt 19:27). När vännerna hade blivit berövade brudgummen kunde de inte annat än att sörja (Matt9:15). De var även rädda för att bli lämnade ensamma (Joh 14:18) bland judarna och hade ännu inte blivit rustade med kraft från höjden (Luk 24:49).
Medan han välsignade dem fördes han upp till himlen (Luk 24:51). Sannolikt gastkramades han i sin innersta barmhärtighet vid tanken på att skilja sig från sina bedrövade och olyckliga lärjungar och överge deras stackars lilla grupp, om det inte hade varit för att bereda dem plats (Joh 14:2) och att det var bättre för dem att han berövade dem sin kroppsliga närvaro (Joh 16:7).
Vilken lycklig och skön procession! Inte ens lärjungarna fick deltaga, när Kristus fördes till Fadern ledsagad av de heligas själar och de himmelska makterna för att sätta sig på Faderns högra sida (Mark 16:19). Nu hade han uppfyllt allting (Ef 4:10), ty han som blev född bland människorna, levde bland människorna (Bar 3:38), led och dog för dem, uppstod, uppfor till himlen och sitter på Faderns högra sida.
Jag ser här livklädnaden som var vävd i ett enda stycke (Joh 19:23). Den fullbordas i denna himmelska boning, där Herren Jesus Kristus själv blivit fulländad och fulländat allting.

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:2

För att lägga sista handen vid din livklädnad som inte hade några sömmar (Joh 19:23) och fullända vår tro återstod för dig endast att som rymdens Herre stiga upp högt över alla himlar (Ef 4.10) i dina lärjungars åsyn, som såg dig lyftas upp i höjden (Apg 1:9). Från och med då stod det klart att du är universums Herre, uppfyller allt (Ef 1:23) och att det obestridligen tillkommer dig att se alla knän böjas i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att du är i härlighet på Faderns högra sida (Fil 2:10-11). Ständig ljuvlighet finns på denna högra sida (Ps 16:11) och aposteln manar oss att sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida (Kol 3:1), ty där finns vår skatt (Matt 19:21), Jesus Kristus. I honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda (Kol 2:3) och i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning (Kol 2:9).

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:1

Bröder, denna ärorika högtid är till stor glädje för oss, om ni tillåter mig att säga så. Kristus tar emot sin enastående härlighet till vår stora glädje. Den fullbordar och avslutar alla tidigare högtider och utgör det lyckliga slutet på Guds Sons pilgrimsfärd. Ty han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting (Ef 4:10). Då han redan hade visat att han var Herre över allting på jorden, i havet och i helvetet, återstod det endast för honom att genom liknande eller mer övertygande tecken bevisa sig vara Herre över luften och himlarna.
Jorden hade erkänt honom som Herre vid ljudet av hans väldiga röst (Ps 68:34) när han ropade: Lasaros, kom ut! (Joh 11:43) och gav tillbaka den döde. Även havet hade erkänt honom, när det stelnade under hans fötter, även om lärjungarna trodde att han var en vålnad (Matt 14:26). Helvetet erkände honom i sin tur när han krossade kopparportarna och slog sönder järnbommarna (Ps 107:16) och där han fjättrade den omättlige mördaren som man kallar Djävulen och Satan (Upp 20:2).
Han, som uppväckte de döda, renade de spetälska, gav syn åt de blinda och spänst åt de haltande och genom ett andetag avlägsnade alla sjukdomar, blev allas Herre. Och med samma hand med vilken han hade gjort allting, återställde han det som hade blivit förstört. Likaså visade han sig vara Herre över havet och allt som rör sig i det, när han förutsåg att hans lärjunge skulle fånga en fisk med ett silvermynt i gapet (Matt 17:27) . Han visade tydligt att han hade fått makt över allt som anstiftas i helvetet, när han drog med sig luftens makter för att spika dem fast på sitt kors (Kol 2.14).
Han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld (Apg 10:38). Han uppehöll sig på slätten (Luk 6:17) och undervisade folket (Luk 5:3) och tog inför domarna emot örfilar. Hela hans liv på jorden bland människor var fyllt av möda för att verka frälsning på jorden (Ps 74:12).

Predikan på Kristi himmelsfärds dag I:3

De gärningar som är värda belöning är emellertid säkrare och mer välgörande tecken. Det är inte svårt att förstå när dessa tecken entydigt vittnar om tro och frälsning. Den första handling som är gjord i tro och som får sitt uttryck i kärlek ( 2 Thess 1:11, Gal 5:6) är ett ångerfullt hjärta, varigenom demonerna blir fördrivna när synderna rycks upp med roten ur hjärtat.
De som tror på Kristus talar nya tungomål. Den gamla människans språk finns inte längre på deras läppar och de talar inte längre samma språk som förfäderna, ty deras håg hade kommit att stå till onda ord genom att rättfärdiga och urskulda sina synder (Ps 141:4 Vulg.).
När hjärtats ånger och munnens bekännelse (Rom10:10) utplånat de tidigare synderna (Apg 3:19) och det inte längre finns utrymme för återfall – ty nya synder blir värre än gamla (jfr 2 Pet 2:20) - gäller det att avlägsna ormar, det vill säga kväva giftiga ingivelser.
Vad skall man göra om en rot växer vidare och man inte genast kan rycka upp den, så att den väcker kroppens begär (1 Joh 2:16)? De skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift (Mark 16:18), ty efter Frälsarens exempel, slutar de att dricka så snart de smakat, det vill säga de säger nej så snart de fattat. På så vis tar de inte skada, ty det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus (Rom 8:1) och begär är ingenting utan samtycke.
Men det hindrar inte att vår kamp mot vår svaga och fördärvade böjelse är både mödosam och farlig. De som kommit till tro skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska (Mark 16:18), med andra ord genom goda gärningar täcka de över sjuka böjelser och vårda dem med detta läkemedel.

Predikan på Kristi himmelsfärds dag I:2

Skriften säger: Ge mig klokhet, ordning och kunskap (Ps 119:66 (Vulg.). Efter besök och förebråelse följer undervisning och Kristi ord: Den som tror och blir döpt skall räddas (Mark 16:16). Bröder, vad säger vi, när vi hör dessa ord? Jag befarar att de kan inge världsliga människor stor tillförsikt och att de tar dem som förevändning för att ge efter för köttet (Gal 5:13) genom att endast förlita sig på dop och tro, utan att bry sig om sina gärningar.
Men låt oss se vad som följer: Dessa tecken skall följa dem som tror (Mark 16:17). Detta ord förefaller att sprida hopplöshet bland människor i kloster, liksom det tidigare verkade ge människor i världen ett fåfängt hopp. Vem utför dessa trons under som det talas om här? Ingen kan bli räddad utan tro, ty den som inte tror skall bli dömd (Mark 16:16) och utan tro kan ingen finna nåd hos Gud (Heb 11:6). Vem fördriver demoner, talar nya tungomål, tar ormar med sina händer (Mark 16:17-18)? Vem? Om ingen eller ytterst få kan göra dessa under i vår tid, blir ingen räddad eller endast de som kan yvas över att ha dessa gåvor. Men de är inga förtjänster, utan endast tecken på förtjänster. Många skall säga: Har vi inte drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? (Matt 7:22). De kommer att vid domen få höra: Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare (Matt 7:23). Aposteln talar om den rättvise domaren (2 Tim 4:8) och säger: Han skall löna var och en efter hans gärningar (Rom 2:6). Vad händer om det vid domen visar sig att underverk är viktigare än goda gärningar?

Predikan på Kristi himmelsfärds dag I:1

Över dagens evangelium

Medan de elva låg till bords visade sig Jesus för dem (Mark 16:14). Frälsarens godhet och människokärlek uppenbarade sig verkligen (Tit 3:4). Ger han ger oss inte ett stort förtroende, när han hellre kommer till dem som ber än till dem som ligger till bords?
Ja, jag sade att godheten som vet att vi är mull (Ps 103:14) och som har uppenbarat sig, inte föraktar våra behov utan förbarmar sig över dem, förutsatt att det inte handlar om jordiska begär, utan om verkliga behov (jfr Rom 13:14). Det är vad aposteln hade i åtanke när han sade: Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära (1 Kor 10:31).
Att han kom till lärjungarna medan de låg tillbords leder tanken till en annan händelse, nämligen när han bemötte judarnas kritik av lärjungarna för att de inte fastade: Inte kan väl sönerna sörja så länge brudgummen är hos dem (Matt 9:15).
Berättelsen fortsätter. Han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstå (Mark 16:14). Du hör att Jesus tillrättavisade sina lärjungar. Ja mer än så, han förebråde dem, och inte när som helst, utan just när han stod i begrepp att kroppsligen lämna dem, det vill säga i en stund när man tycker att han borde ha besparat dem klander. Bli därför inte upprörd om den som representerar Kristus någon gång förebrår dig. Han gör bara som Kristus, när han enligt Evangeliet skulle lämna sina lärjungar och uppstiga till himlen.
Men, bröder, vad betyder det att han förebrår dem för att inte ha trott på dem som sett honom uppstå? Vilka var de som var så lyckligt lottade att de med egna ögon fick se det stora undret när Herren uppstod? Man kan varken läsa eller tro att någon dödlig människa sett Kristus uppstå. Så det måste vara änglarna. Lärjungarna var klentrogna och tvekade att tro på deras vittnesbörd.

Predikan i påskoktaven II:5

Den människa som inte syndar kan vittna om att Kristi blod inte har utgjutits förgäves. Ty den som syndar är slav under synden (Joh 8:34), men den som avstår från att synda och befriar sig denna träldoms eländiga ok kan räkna med att Kristi blod vittnar om hans frälsning.
Det räcker emellertid inte med att syndaren avstår från att synda, han måste även göra bot. Vattnet vittnar till den människas förmån som med sina tårar dränker sin bädd var natt (Ps 6:7). Liksom blodet återlöser oss för att synden inte skall härska i vår dödliga kropp (Rom 6:12), renar oss vattnet från de synder som vi redan har begått. Men vad sker med oss som är tillintetgjorda efter en lång och bitter vistelse i bojor och fängelse och som har förlorat all kraft på livets väg? Låt oss åkalla Anden som levandegör och hjälper i förvissning om att Fadern som är i himlen ger en god ande till dem som ber om det (jfr Luk 11:13). Ett nytt sätt att leva vittnar med säkerhet om att en ny ande kommit över oss.
Sammanfattningsvis: blodet, vattnet och Anden vittnar (1 Joh 5:8), om du avstår från att synda, bär omvändelsens frukt (Luk 3:8) och gör livets gärningar.

Predikan i påskoktaven II:4

Det står i texten: Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet (1 Joh 5:8). Bröder, ni vet att vi alla har syndat i den första människan, i Adam har vi alla fallit, ja i ett fängelse fullt med gyttja och sten (Jer 38:6). Efter att vi fallit, ligger vi fängslade, smutsiga och förkrossade tills han kommer som är folkens efterlängtade (Hagg 2:8 Vulg.), som återlöser, tvättar och bistår oss. Det är han, som med sitt eget blod har vunnit befrielse åt oss för evigt (Heb 9:12) och låtit vatten flyta från sin sida för att två oss rena (Joh 19:34), för att sedan från höjden sända sin Ande som kommer oss till hjälp i vår svaghet (jfr Rom 8:26).
Vill du veta om dessa vittnesmål har någon verkan i dig? Så kan du undvika att synda mot Herrens blod (1 Kor 11:27), och förta verkan av det som är i dig. Du kan även undvika att det vatten som skall rena dig samlas till dom och fördömelse om du förblir i din smuts. Och om du gör motstånd mot Anden, underlåter han inte att straffa dina smädande läppar (Vish 1:6). Det gäller således att se upp för att undvika att dessa vittnesmål blir utan verkan i dig, ty de kan även döma dig.

Predikan i påskoktaven II:3

Ett annat vittnesmål avlägges på jorden för att skilja främlingar från bofasta, med andra ord himmelens medborgare från Babylons (jfr Ps 137: 1 och 4). Gud lämnar aldrig sina utvalda utan vittnesbörd. Var skulle de finna tröst när de oroligt svävar mellan fruktan och hopp, om det inte hade funnits något vittnesbörd om att de är utvalda? Herren känner dem som är hans (2 Tim 2.19) och endast han vet vilka han har utvalt från begynnelsen (Joh 13:18). Om en människa är värd kärlek eller hat, det vet hon inte (Pred 9:1 Vulg.). Är det inte en stor lycka att finna tecken på att vara utvald, med tanke på att vi med all säkerhet saknar denna visshet? Kan vår ande ha frid utan tecken på att vara förutbestämd? Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig (1 Tim 1.15 ) - och är ett tecken på frälsning som är oss givet. Detta ord tröstar de utvalda och avhänder de fördömda varje ursäkt. Eftersom vi är förtrogna med tecken på liv, är den som struntar i dem uppenbarligen övertygad om att ha fått sin själ förgäves (jfr Ps 24:4) och försmår det ljuvliga landet (Ps 106:24).

Predikan i påskoktaven II:2

Bröder, är det förvånande om vi fruktar att detta ensliga vildsvin skall börja skövla Herrens räddhågade vingård (Ps 80:14)? Hur många vinrankor trampade han inte ner vid sin första plundring av den himmelska vingården? Men kanske har ni haft lättare att upptäcka hans högmod än hans enslighet? Jag preciserar: Avstod han, som gör anspråk på att sitta på tronen, från enslighetens last när alla änglar var ståndaktiga? Ni undrar kanske varifrån jag vet att änglarna var ståndaktiga? Jag har två tillförlitliga vittnen som båda intygar vad de har sett. Jesaja säger: Jag såg Herren på en hög och upphöjd tron. Serafer stod ovanför honom (Jes 6:1-2). Och Daniel säger: Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom (Dan 7:10). Vill ni ha ett tredje vittne för att saken skall avgöras på två eller tre vittnes ord (5 Mos 19:15)? Jag citerar aposteln som blev uppryckt till den tredje himlen (2 Kor 12.2): Är inte änglarna andar i Guds tjänst? (Heb 1:14).
Alla de som tjänar är ståndaktiga. Men du som är fiende till fred vill sitta på en tron? Du gör förvisso Anden bedrövad (Ef 4.30) som låter bröder bo i ett hem (Ps 68:7). Du kränker kärleken genom att skapa ofrid och bryta sönder fredens band (Ef 4:3). Därför är det välförtjänt att Anden, som ogillar din avund, enslighet och ditt trots, vittnar om änglarnas kärlek, enhet och frid, då de inte lämnade sin ställning utan stannad kvar på sin post.
Nog om det vittnesmål som avlägges i himlen.

Predikan i påskoktaven II:1

Tre vittnar för oss i himlen

Vi har i dag lyssnat till ett avsnitt ur Johannes brev, där det sägs att det finns ett tredubbelt vittnesmål i himlen (1 Joh 5:7-8) och ett liknande på jorden. Enligt min uppfattning är det första ett tecken på stabilitet och det andra ett tecken på återställande. Det första har att göra med änglar, det andra med människor. Det första skiljer goda från onda och det andra rättfärdiga från syndare. Skådandet av den heliga Trefaldigheten vittnar till förmån för de änglar som förblev i sanningen, när den högmodige Lucifer gjorde uppror. Anden, vattnet och blodet vittnar till förmån för de människor som blivit räddade genom Guds barmhärtighet.
Varför skulle inte Fadern vittna till förmån för dem som har ärat honom som Fader? Men till Dig, du onde, säger han: Om jag är Fader, var är aktningen för mig (Mal 1:6)? Det är rätt att han inte vittnar till din förmån, ty du försöker tillskansa dig hans härlighet i din längtan att göra dig lik honom i stället för att ära honom. Du sade: Jag skall ta säte på gudaberget, jag skall bli som den Högste (Jes 14:13-14). Skulle du som är en skapad varelse sitta bredvid andarnas Fader? Det är förvisso inte till dig som det blivit sagt: Sätt dig på min högra sida (Ps 110:1). Du är oförskämd, ty du borde veta att det är den enfödde Sonens födelse före all tid, som gör honom lik Fadern och ger honom äran att sitta bredvid Fadern. När du försöker att roffa åt dig denna likhet med Fadern (jfr Fil 2:6) avundas du Sonens härlighet – den härlighet som den ende Sonen får av sin Fader (Joh 1:14) – trots att du inte ens förtjänar hans vittnesbörd.
Skulle deras gemensamme Ande föra hans talan som är förbannad av Fadern och Sonen? Man kan inte betvivla att Anden, som är en fredens vän, avskyr de högmodigas och bråkmakares hjärtan lika mycket som han tycker om att vila över de ödmjuka och fridsamma, och att han som är själva enhetens band reser sig mot dig till förmån för fred och enighet.

Påskpredikan IV:2

Det finns även människor för vilka han ännu inte är uppstånden. De ängslas över sina mödor, är bedrövade över sin botgöring och hela dagen plågade av döden utan att få andlig tröst. Om inte tiden förkortades (Matt 24:22), vem skulle då bestå?
För andra är han uppstånden, men ännu inte uppstigen till himlen. Full av godhet och mildhet är han fortfarande hos dem på jorden. De är helhjärtat hängivna, gråter i sina böner, suckar i sina betraktelser, är alltid glada och lyckliga samt sjunger halleluja dagen lång. Men de måste sluta med att leva på mjölk och vänja sig vid fast föda (1 Kor 3:2). Det är viktigt att Kristus lämnar dem (Joh 16:7) så att det blir ett slut på denna ”Jesus-på-jorden-fromhet”. Men när kan de förstå detta? De skulle genast klaga över att vara övergivna av Gud och berövade hans nåd.
Men om de väntar lite och stannar i staden tills de blir rustade med en starkare kraft från höjden (Luk 24:49), får de större andliga nådegåvor av den Helige Ande. Det är vad som hände med lärjungarna, när de blev upphöjda en grad och slog in på kärlekens enastående väg. De bekymrade sig inte längre för hur de skulle fälla några tårar, utan hur de skulle kunna besegra sin gemensamme motståndare och krossa Satan under sina fötter (jfr Rom16:20).

Påskpredikan IV:1

Under påskdagarna är Kristus för en del ännu inte född

Allt som vi kan läsa om Frälsaren är som läkemedel för vår själ. Låt oss därför vara vaksamma så att man aldrig skall kunna säga om oss: Vi försökte bota Babylon, men hon kunde inte botas (Jer 51:9). Var och en må utröna vilken verkan dessa hälsobringande botemedel har i den egna kroppen. För en del människor är Kristus ännu inte född och för en del har han ännu inte lidit eller uppstått. För andra är han inte uppstigen till himlen eller har ännu inte sänt den Helige Ande.
Hur fungerar hans ödmjukhet, han som ägde Guds gestalt men som inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss (Fil 2:6) – jag menar, hur fungerar Guds ödmjukhet i en högmodig människa? Vilka spår finns det av denna ödmjukhet hos dem som bara längtan och strävar efter världsliga rikedomar och hedersbetygelser? Gläder sig inte ert samvete när ni kan säga: Ett barn har fötts, en son är oss given (Jes 9:6)?
Men det finns människor för vilka Kristus ännu inte har lidit, människor som flyr möda och fruktar döden, som om han inte hade utstått vedermödor och besegrat döden genom att själv dö.

Påskpredikan II:12

Kryddorna för handen köper man till priset av underkastelse, som styr våra steg och ger oss nåden till ett saligt liv. Ty om olydnad är upphov till en annan lag i mina lemmar (Rom 7:23), vem vet om inte självbehärskning kommer av lydnad? Det är lydnaden som lär oss att hantera barmhärtighet och som undervisar och ger oss tålamod.
Närma dig en människa vars tro är död (Jak 2:26) när du har dessa kryddor. Men om vi överväger att uppväcka den, tänk på hur svårt det är att nå en människas hjärta som är tillslutet genom envishetens och högmodets sten. Jag tror att även vi skulle säga: Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss (Mark 16:3)? Men medan vi skälvande av fruktan drar oss inför ett sådant under, händer det ofta att Gud i sin sedvanliga godhet hör vårt hjärtas åstundan, och den som är död uppstår vid ljudet av hans väldiga röst (Ps 68:34).
Och med ett ansikte som strålar av glädje visar sig Herrens ängel för oss vid ingången till graven. Skenet vittnar om uppståndelsen. Hans ansikte har förändrats och lämnar tillträde till hans hjärta. Dessutom kallar han på oss och rullar undan sin envishets sten och sätter sig på den (Matt 28:2). Han visar oss även de bindlar (jfr Joh 20:6) i vilka hans tro varit invirad före uppståndelsen. Samtidigt förklaras allt som tidigare skett i hans hjärta och han bekänner hur han begravt sig själv, tillstår sin ljumhet och likgiltighet och säger: Kom och se platsen där Herren blev lagd (Matt 28:6 Vulg).

Påskpredikan II:11

Vi läser (hos Gregorius, Hom. in Ev., XII:1) och vet genom daglig erfarenhet, att man måste leva respektabelt för att bli tagen på allvar. Må därför även handen köpa sina kryddor, så att visa människor inte behöver klaga över oss, likt den late som inte orkade föra handen till munnen (Ords 26:15) och för att den som du förebrår inte skall kunna svara: ”Du undervisar andra men inte dig själv (Rom 2:21). Du binder ihop tunga bördor, som är omöjliga att bära och lägger dem på människors axlar, men vägrar att röra dem med ett finger” (Matt 23:4).
Jag säger er, att föregå med gott exempel är ett levande och effektivt ord. Våra avsikter blir därigenom utan svårighet trovärdiga och visar sig kunna omsättas i praktiken.
Således behöver även handen sina kryddor: kroppslig behärskning, barmhärtighet med vår nästa och fromt tålamod. Aposteln säger: låt oss leva anständigt, rättrådigt och fromt (Tit 2:12). Dessa tre dygder är särskilt nödvändiga med tanke på vårt sätt att leva. Den första har med oss själva att göra, den andra med vår nästa och den tredje med Gud.
Den otuktige syndar mot sin egen kropp (1 Kor 6:18). Han berövar den dess upphöjdhet och dömer den till en fruktansvärd och olycksbringande vanära, ty han tar en Kristi lem och gör den till en skökas (1 Kor 6:15). Vad mig beträffar, måste jag inte avhålla mig endast från en sådan avskyvärd handling, utan från all kroppslig njutning.
Eftersträva fullkomlig behärskning. Du är dig själv närmast. Lägg därtill barmhärtighet som du är skyldig din medmänniska. Ty det är tillsammans med henne som du skall bli frälst. Och glöm inte tålamod som du är skyldig Gud, ty det är genom honom som du blir frälst. Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas (2 Tim 3:12) och Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike (Apg 14:22). Se därför till att du inte går under på grund av bristande tålamod. Stå ut med allt för hans skull, han som stod ut med mycket mer för din skull och som återgäldar tålamod enligt profeten: De fattigas tålamod är inte borta för alltid (Ps 9:19).

Påskpredikan II:10

Köp dessa kryddor och betala denna gång med bikt, så att du bekänner dina synder innan du börjar rena andra människor. Själens uppståndelse är ett stort och förunderligt mysterium. Se till att du inte är oren när du nalkas det. Och om du inte är oskyldig, eller snarare eftersom du inte är det, skölj i oskuld dina händer innan du nalkas Herrens altare (Ps 26:6). Ty allt renas i bikten. Och genom att bli renad så, blir du betraktad som oskyldig och får vara tillsammans med de oskyldiga. Man går inte upp till altaret i vardagskläder för att förrätta altartjänst(jfr 2 Mos 28:2), utan tar på sig en vit klädnad. När du skyndar till Herrens altare, tvätta och gör dina kläder vita och ikläd dig högtidsskrud (jfr Jes 52:1), som det blivit dig sagt: I bekännelse och skönhet är du klädd (Ps 104:1), ty bekännelse skänker härlighet och skönhet i Herrens ögon (Ps 96:6 Vulg).
Allt detta blir sagt för att du skall köpa kryddor för tungan - måttfull tillrättavisning, överflödande maning och verksamt övertygande – till priset av bikt.

Påskpredikan II:9

Tungan behöver följande tre kryddor: förmåga till måttfull tillrättavisning, överflödande maning och effektivt övertygande. Vill du ha dessa tre kryddor? Köp dem från Herren, din Gud. Köp dem utan pengar. Ja, köp dem på samma sätt som de tidigare, utan att betala (Jes 55:1), så att du får någonting utan att förlora.
Köp från Herren måttfullhet när det gäller att tillrättavisa, en god och fullkomlig gåva (Jak 1.17), som få har. Tungan kan ingen människa betvinga, säger den salige Jakob (Jak 3:8). Du kan se många som med bästa avsikt och god vilja lättvindigt säger sådant som man inte skall ta på för stort allvar. ”Utfluget ord kommer inte tillbaka” och det som skulle helas blir upprivet och mer inflammerat av ett argsint ord.
När försumlighet förenas med fräckhet stegras otåligheten, så att den som är oren fortsätter att orena sig (Upp 22:11). Han öppnar munnen endast för att urskulda sig, och frambär endast dåliga förevändningar för sina fel. Vanvettigt avvisar han inte bara läkarens hand utan försöker att bita i den.
Det finns även många som är fåordiga och innan de öppnar munnen känner de sin tunga fastna vid gommen (Ps 137:6), till stort förtret för dem som lyssnar. Andra är däremot talföra, men det som de säger saknar tyngd och går obemärkt förbi. Utan denna nåd har deras tal har ingen verkan.
Du ser således att det är nödvändigt att vända sig till honom som förfogar över allt gott och all kunskap för att inhandla måttfull tillrättavisning, överflödande maning och effektivt övertygande.

Påskpredikan II:8

Tankens tre kryddor köper vi för priset av vår egen vilja. När vi avstår från den, förlorar vi ingenting, utan vinner mycket. Vi byter ut den mot någonting som är mycket bättre, eftersom den egna viljan blir gemenskapens. Gemenskapsvilja är ingenting annat än kärlek. Vi köper utan betalning, får det som vi inte har och använder bättre det som vi har.
Men hur kan någon ha medlidande med en broder, som endast vill ha medlidande med sig själv? Kan man älska det rätta och hata orätt (Ps 45:8), om man älskar sig själv? Man kan låtsas inför människors ögon och bedra sig själv (1 Kor 3:18), så att man tror sig vara ledd av empatiskt medlidande eller nitisk rättvisa, medan det i själva verket bara är av egenkärlek och hat. Det är emellertid lätt att skilja mellan det som kommer från den egna viljan och kärleken, ty de är eviga motståndare. Kärleken är god och finner inte glädje i orätten (1 Kor 13:4 och 6). Däremot finns det ingen värre fiende till omdömesförmågan än den egna viljan, som förvirrar människans hjärta och förblindar förnuftets ögon.
Vi har sagt att dessa tankens tre kryddor – medlidande, rättsinnighet och omdömesförmåga – kan köpas till priset av den egna viljan.

Påskpredikan II:7

Men varifrån får vi detta? Vårt hjärtas jord frambringar inte sådana dygder, utan snarare törne och tistel (1 Mos 3:18). Vi måste således köpa dessa kryddor. Men av vem? Av honom som sagt: Kom och få vin och mjölk utan att betala (Jes 55:1)! Ni vet mycket väl att mjölken är ljuv och vinet kärvt.
Men vad är detta för ett sätt att handla gratis utan pengar? Nej, så bedriver inte världens vänner handel. Men hos världens skapare kan det inte gå till på annat sätt. Profeten säger till Herren: Du är min Gud, ty du behöver inte något av mig (Ps 16:2 Vulg.).
Vad ger människan i utbyte mot hans nåd, när han inte behöver någonting men äger allt (jfr Matt 16:26)? Nåden är till skänks och även när vi köper den, får vi den, ty det som vi betalar får vi behålla.

Påskpredikan II:6

När vi har inhandlat de två kryddorna kärleksfull medkänsla och nitälskande rättsinnighet, måste vi lägga till urskillningsförmåga, för att inte ge prov på det ena, när det är det andra vi skall visa. Bristande omdöme skapar total förvirring. Därför måste vår tanke förvärva denna tredje krydda som ger oss klarhet i omständigheterna, så att vi allt efter lämplighet kan harmas eller förlåta. Det handlar om att vara lika vaken och uppmärksam som samariern för att veta, om man skall hälla barmhärtighetens olja eller hänförelsens vin på såren (Luk 10:34).
Men för att ni inte skall tro att jag hittar på det som jag säger, lyssna till profeten som i en psalm ber om dessa tre ting i samma ordning: Lär mig godhet, ordning och vetande (Ps 119:66 Vulg).

Påskpredikan II:5

Men vad skall vi göra med dem som är styvnackade (2 Mos 32:9) och har hårda pannor (Hes 3:7)? Ju mer vi hyser medlidande med dem, desto mer missbrukar de vår medömkan och vårt tålamod. Skall vi inte förutom medkänsla för vår broder dessutom ha förståelse för rätt, särskilt när vi ser hur den blir oförskämt avfärdad och oförståndigt utmanad? Finns det kärlek i oss, är jag övertygad om att vi inte ostört finner oss i att Gud föraktas.
Kärlek till rättskaffenhet upptänder oss mot överträdarna och vi drivs av aktning för Guds rätt som vi ser att man trampar på. Vi måste emellertid ge företräde åt medkänslan, ty i annat fall kan vi i upprördhet krossa skeppen som seglar på Tarshish (Ps 48:8), bryta av strået och släcka den tynande lågan (Jes 42:3).

Påskpredikan II:4

Må tanken söka dessa välluktande kryddor. Först och främst medlidande, sedan brinnande ärlighet och urskiljningsförmåga inte att förglömma. Varje gång du ser din broder synda, visa honom medlidande, vilket enligt vår erfarenhet är naturligt för oss människor. Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad (Gal 6:1), säger Aposteln.
När Herren bar sitt kors (Joh 19:17) och gick hädan, klagade inte någon av jordens stammar för hans skull (Upp 1:7), utom några kvinnor till vilka han vände sig med orden: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn (Luk 23:28). Lägg märke till ordföljden. Först ”över er” och sedan ”över era barn”. Se upp med dig själv, ha medlidande med din nästa och visa honom till rätta med ödmjukhet. Och se upp, så att du inte själv blir frestad.
Ett gott exempel är mer övertygande och gör ett djupare intryck, varför jag hänvisar er till en gammal helig man, som hade hört talas om att en av bröderna hade syndat. Han grät bittert och sade: ”Han i dag, jag i morgon”. Tror du att någon som gråter så över sig själv saknar medlidande med sin broder?

Påskpredikan II:3

Låt oss betrakta Kristus i graven: tron är död i en människa. Vad kan vi göra för honom? Vad gjorde de heliga kvinnorna, de enda som hade bevarat en brinnande kärlek till honom? De köpte välluktande kryddor för att gå och smörja honom (Mark 16:1). För att uppväcka honom? Bröder, även vi vet att det inte tillkommer oss att återuppväcka Jesus, men väl att smörja honom. Varför denna smörjelse? För att han inte skall sprida en lukt av död (jfr Joh 11:39), för andra en lukt av död (2 Kor 2:16), upplösas och helt förruttna.
De kryddor som kvinnorna köpte var tankeförmåga (mens), tunga och hand. Jag tror att Petrus på grund av dessa tre kvinnor tre gånger blev uppmanad att föra Herrens hjord på bete (Joh 21:15 f). För dem på bete, blir han tillsagd, genom tanke, ord och handling. För dem i bete genom inre bön, manande ord och gott exempel.